Jarl Alfredius

Jarl Alfredius är död. Det känns otroligt märkligt. Han har nämligen nästan alltid funnits. Så är det med vissa människor, de har alltid funnits.
Han var en människa som fick den minsta nyhet att bli viktig. Han lyckades alltid med konststycket att göra människor till storheter, på något sätt.
Man kunde alltid känna hans engagemang. Jag har sedan jag var liten fascinerats av denna storslagna - men utan brösttoner - journalist. Framför allt hans värme lyste igenom i inslagen. Han hade en behaglig ton och alltid visade han människor respekt. Han kunde leverera de mest tragiska nyheter på sådant sätt att ingen kunde ta illa upp. Lika lekande lätt berättade han om vårens första tecken¨.

Många journalister idag, tycker jag är respektlösa och avbryter eller beter sig illa på annat sätt mot dem de intervjuar. Aldrig Jarl Alfredius. Hans vänliga blick, hans fantastiska ögonbryn:=)och hans aldrig sinande engagemang är sådant i alla fall jag bär med mig. Det är inte förutan att jag har saknat honom sedan han försvann ur rutan. Han som har följt mig sedan barndomen. Han som min mamma var så förälskad i, just för ögonbrynens och de vackra blå ögonens skull.

Det är också oerhört sorgligt att en människa inte får leva sitt liv helt ut, utan ska drabbas av cancer. En brutal och obarmhärtig sjukdom. Det är med ledsamhet jag har mottagit nyheten.

Mina tankar går till hans familj och vänner.