Skrivpuffsuppgift 87 - lyckotalet

-Välj vilka tal du ska sätta markerna på, sa croupieren till henne, där hon för första gången stod vid ett roulettebord. Och så väljer du antal marker som du vill satsa. Croupieren talade amerikanska med en nästintill obegriplig söderaccent.
-Okej, hon valde ut sina turnummer, 8, 16,24 och så på 32,33 och 34, trots att de inte var turnumren i hennes liv.
Vad då turnummer, tänkte hon sen. Jag har väl aldrig haft tur i hela mitt liv. Allt jag har gjort har renderat i slätt intet! Kanske har jag vare sig haft tur eller otur. Kanske är det så att jag är en slät figur.

Hon stod och tittade på hur kulan rullade runt i det snurrande hjulet. Och plötsligt var det som om hon snurrade upp hela sitt liv.
Ett liv där ingenting särskilt hade hänt. Hela livet hade bestått i ett enda stort jaså?! Med frågetecken och utropstecken efter.
En barndom i Ingenstansland (inte Ingemansland, utan just Ingenstansland) därför att hon befann sig i ett ingenstans. Hon hörde aldrig hemma där hon växte upp. Hon hörde aldrig hemma i sin egen familj. Ingen såg eller hörde henne. Hon var ett Jaså i Ingenstansland.

Hon växte upp och blev tonåring. Finnar hade hon inga. Hon revolterade inte, men ingen hade brytt sig om hon hade gjort det. Hennes mamma och pappa var ockuperade av sina egna liv och sitt gemensamma liv i ständiga slitningar. Hon var inte enda barnet, men hon var det osynliga.
Skolan klarade hon utan problem, och gick så småningom ut gymnasiet med riktigt bra betyg. Nu kunde hon se sig själv där på trappan, med studentmössa på huvudet. Föräldrarna och syskonen stod där nedanför. Mottagningen hemma efteråt var ett mästerligt iscensatt fejkparty, en show-off. Ingen brydde sig om henne. Hon var ingenting. Själv slank hon in på sitt rum medan ingen saknade henne.

Vad blev det av mig, tänkte hon nu. Slätt intet. Jag är ingenting. Och kommer heller aldrig att bli.
Hon blev vuxen. Jo visst, vuxen så att ingen längre ville försörja henne. Hon jobbade år ut och år in på Domus på Torget i stan. I mjölkdisken. Där ingen någonsin sa något uppmuntrande till henne. Där hon skötte sina arbetsuppgifter minutiöst. Så helt utan fel att ingen ens märkte att hon var där.

Hon deltog i en tävling på internet och vann en resa. En resa till Las Vegas. Där stod hon nu. Pengar hade hon sparat sedan hon var en liten flicka, från veckopengar till studiebidrag till lön. Hon gjorde aldrig något väsen av det, men det hon hade sparat genom åren hade vuxit till en rejäl summa.

Hon var inte blyg och hon var inte osocial, men hon märkes bara inte. Inte ens nu, när hon stod med sina rejäla summor pengar och la på sina "turnummer".

Plötsligt såg hon kulan stanna. På nummer 8. Det var hennes främsta turtal. Där hon lagt flest marker.
Tur, tänkte hon. Har jag äntligen fått turen med mig?
200 000 dollar var vinstsumman. Hon trodde knappt sina ögon.

-You're a lucky girl, sa en röst bakom henne. Hon vände sig om samtidigt som hon nickade jakande. Bakom henne stod en man, iklädd jeans, cowboyhatt och rutig skjorta. Hon kunde inte låta bli att le, han såg ut som nidbilden av amerikanen.

Hon märkte plötsligt själv hur trist hon var klädd. I beigefärgad formlös kjol, beige tröja och lågskor. Hon såg verkligen inte ut som en miljonär. Och det var precis vad hon just hade blivit. Miljonär. Det lät inte klokt. Som en bisarr historia.

Plötsligt bestämde hon sig. Hon log urskuldande åt cowboyen. Tog sina marker och gick till luckan där markerna skulle växlas till pengar. 200 000 dollar var verkligen inte fy skam. Hon fick en plastficka att lägga dem i.

Sedan gick hon till sitt rum. Packade ihop sina saker och gick ut därifrån. Hotellet var skabbigt och illa skött. Rummet hon hade var nedslitet och luktade inrökt.

Hon gick rakt över gatan och in på ett av Las Vegas tusentals lyxhotell. Framför receptionen ställde hon ned sina väskor.
-Do you have a room for me, sa hon och hörde själv att rösten var tydlig och respektingivande. Som om pengarna gett henne både pondus och mod.
-Of course, ma'm, sa receptionisten. For how many days?
-I don't know, svarade hon. Hon visst inte. Kanske skulle hon stanna här i en vecka eller in en månad.
-Ok, you'll have the room for as long as you want then, sa receptionisten och log.
-By the way, sa den nyblivna miljonären. Do you by any chanse know somewhere that I can by my self a whole new outfit or rather a new wardrobe? I am kind of tired being just nothing.
-Of course, I'll have one from our great staff helping you out, as soon as you would like to.
-Well, at once maybe? I'll just get my gear into the room, so lets say in 5 minutes.
-I'll arrange for that then, sa receptionisten och såg ännu lyckligare ut. You seem to need some help with that. I samma stund som hon sa detta, höll hon handen för munnen. I'm sorry ma'm, I didn't meen to offend you.
-Nema problema, sa hon och log tillbaka. You're quite correct in your judgement on me. I do nead help.

Innan hon hunnit ta sitt bagage, kom en portier och tog väskorna. De åkte upp till tjugonde våningen och han visade henne sedan till rummet.

Lyxen var överhövan. Och hon fick dra efter andan för att inte svimma.

Hela dagen gick åt till att, tillsammans med kvinnan som bistod henne med råd och dåd, inhandla en helt ny garderob, samt fixa ny frisyr och ansiktsmassage. Det var ett överdåd utan dess like. OCh hon kände sig allt mer bekväm i rollen som förmögen.

Hon kom tillbaka till sitt rum. Där stod nu ett flaska champagne och en bukett rosor.
"From the cowboy" stod det på ett kort som hängde fästad vid buketten.
Och så ett telefonnummer.

Nu skulle hennes liv som Jaså i Ingentingland vara över. Hon gick in i duschen. Studerade sin kropp först i den enorma spegel som täckte en hel vägg i badrummet.
Inte så illa, tänkte hon och strök över sin platta mage och över de runda brösten.

Hon drog med handen genom det nyklippta och färgade håret, som var klippt i en snygg bob. Slingor av rött låg inbäddat bland det mörkbruna. Hon hade nog aldrig känt sig så nöjd.
Ur en påse drog hon upp ett helt kosmetiskt set och ställde på handfatet som var stort och gjort i marmor.
Sedan klev hon in i duschen. Aktade sig noga för att förstöra sin nya frisyr.

Plötsligt tyckte hon om det hon såg. En snygg kvinna i fyrtioårsåldern. Med, faktiskt, halva livet framför sig.

När hon kom ut ur duschen hällde hon upp ett glas champagne och slängde sig därefter på sängen.
Hon tittade om och om igen på lappen med telefonnumret. Skulle hon våga ringa?
Hon bestämde sig för att inte göra det. Det fanns säkert hur många chanser som helst därute. Nu när hon hade gott om pengar. För inte gjorde det någonting om hon inte hade ett öre när hon kom tillbaka till sitt gamla Sverige och sitt gamla Domus. Det viktiga var nu att hon fick leva ett liv där hon var någon, om det så bara skulle bli för en vecka eller en månad.

Veckan blev en månad och hon kände att var det dags att åka hem. Hon var mätt på livet som rik och att ingenting göra annat än att shoppa och spela roulette. Det var i längden ingenting för henne. Hon hade dessutom vunnit ännu mer pengar på sitt lyckotal, nummer 8.

När hon kom hem tidigt på morgonen precis en månad efter att hon lämnat jobbet för sin vinstresa, åkte hon direkt till Domus och gick in på sin chefs kontor. Jetlagen brydde hon sig inte det minsta om.
-Jag ska aldrig mer vara Ingen i Ingenstansland. Sa hon till sin chef, som stirrade förbluffat på den eleganta kvinnan som stigit in på hans kontor. Han kände först inte igen henne alls. När han väl såg vem det var blev han än mer förvånad.
Hon tyckte han såg dum ut där han stod och gapade.
-Jag säger härmed upp mig, sa hon sen. Och lämnade därpå rummet. Han lyckades inte få ur sig ett ord.

Hon som aldrig trott på vare sig tur eller på att rikedom skulle göra en människa lyckligare, hade plötsligt fått en siffra som faktiskt inneburit tur och hon var dessutom så fri som en människa kan bli.
Om framtiden visste hon ingenting. Men hon var i vart fall inte ett Jaså i Ingenstansland. Och det var, om inte annat, underligt tillfredsställande.

Hon gick ut från Domus och bestämde sig för att gå till caféet tvärsöver gatan för att fira sin nyvunna frihet.
Hon klev rakt ut i gatan utan att titta sig för.......