Inlägg
Han satt där, varje dag, och tittade ut genom fönstret. Ingen kunde veta om han verkligen såg någonting. Ingen kunde veta om det fanns en enda klar tanke i hans huvud.
Ingenting syntes på utsidan. Inte en känsla, inte en tanke avspeglade sig i hans yttre.
Han såg ut som en ängel, där han satt, med det mjuka, lockiga håret som i en sky över huvudet. Näsan var fint utmejslad i ett tunt ansikte. De blå ögonen stora och klara. Ögonfransarnas långa spröt vispade ned på kinderna vid varje blinkning och ögonbrynen välvde sig över ögonen i vackert formade bågar. Hakans veka linje och de tunna läpparna, gav honom ett uttryck som minde om skirt glas. Huden var porslinsaktigt blek. I tinningarna syntes blå spår av ådror.
Han såg orörd ut.
Kroppen var rak som en fura och alla lemmarna långa och oförbrukade. Eller förbrukade.
Rullstolen han satt i, var av modernaste snitt. En stålställning höll hans kropp upprätt. Intill sig hade han en droppställning.
Man kallade honom grönsak.
Eftersom man trodde att han ingenting kände, ingenting tänkte. Men ingen visste säkert. Ingen utom han själv.
Och så var det Elin, som skötte om honom. Hon tyckte sig emellanåt se en tår i hans öga, en glimt av medvetenhet, ett ögonblick av glädje. Och för att han skulle få se världen, ställde hon hans rullstol vid fönstret varje dag.
Där satt han och utanför fanns livet och årstidernas växlingar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oväntad först då jag såg en kivi som började ta form av en potatis men inget är grönsaker och jag gav upp och bara läste.
SvaraRaderaDen var ju hämsk, det värsta var att när jag läste "Man kallade honom grönsak." då skrattade jag, trotts att jag förstod fullt ut (jag är inte stolt över min reaktion).
Mycket bra tolkat tema. Vilken tur att det faktiskt finns några "Elinar" på vår jord.
Sedan undrar jag, hur kan man bli sugen på en grönsak man inte gillar?! Du är ju underbar! (det behöver du inte svara på, det var bara min reaktion med ett stort leende på läpparna.)
Budskapet skär igenom texten. Mycket fin beskrivning av mannen utseende. Sorgligt men med tanke på att aldrig ge upp.Vad kan man själv göra likt Elin.
SvaraRaderaTack för dina kommentarer. Jag håller verkligen med om att man utvecklas för varje skrivpuffsutmaning. Och det är så stimulerande att få respons på sina skrivutmaning.
Du är en duktig skribent som får fram många nyanser
Du berör starkt! Att tänka på att det bor människor i kroppar som inte har någon möjlighet att förmedla sig med omvärlden. Detta i relation till oss skrivpuffare som gärna med ord bjuder på våra inre verkligheter!
SvaraRaderaJag tyckte detta var den bästa tolkningen på dagens skrivuppgift för du tänkte snäppet längre, typ outside of the box. Mycket bra (:
SvaraRadera// mysaan
fint skriven om starkt tema. utmanar mej som läsare.
SvaraRadera