Skrivpuffsuppgift 89 - Varje dag ger nya lärdomar

Igår lärde jag mig att det finns en afrikansk lilja som heter Agapantus. Jag har växten i min trädgård. Det är en mycket vacker blomma, som jag måste vårda med omsorg. Annars dör den, eftersom den egentligen inte hör hemma i vårt svalare klimat. Den måste täckas på vintern, för att inte frysa ihjäl. Jag kommer nu just inte ihåg om jag har täckt över den eller inte.
Annars finns det växter, som inte klarar sig i övriga Sverige, i Skåne. Det är rätt märkligt ändå att Skåne är en egen klimat- och växtzon. Sådant kan förundra mig.

Jag lärde mig också att effekten av Earth hour (i lördags) i Sverige, resulterade i att landet sparade 25 villors årsförbrukning av el, vilket är bra. 95% av Sveriges energiförbrukning sker utan koldioxidutsläpp och det är ju ännu bättre, långsiktigt sett. Så Earth hour blev mer en fråga om symbolhandling i Sverige. Men det gör ju absolut ingenting om vi sparar el ändå. I den rika västvärlden behöver vi i sanning fundera på hur vi använder jordens resurser, eftersom vi de facto har möjlighet att förändra vårt beteende. Det saknas varken kunskap eller pengar. Men viljan tycks ändå var tämligen låg.

Jag är filantrop. Så är det och lär det förhoppningsvis förbli genom hela livet.
Filantropin gör mig till ständig optimist vad gäller människan. Och det gör mig i sin tur alltid lika förvånad när människor är inhumana eller förhåller sig ointellektuellt till skeenden i vår värld och oreflekterat till sina egna värderingar.
I princip varje dag tvingas jag lära mig hur vedervärdiga vi människor kan vara. Som om minnet absolut inte vill koppla på när min filantropiska inställning får sig en törn.

Igår lärde jag mig också, för tusende gången, att jag inte tycker om att se våld på teve eller film. Viss typ av våld går bra, sådant som finns i actionrullar av äldre snitt. Men det våld som så att säga förekommer i vardagligt beskrivna situationer står jag bara inte ut med. Men glömmer bort. Det händer ofta att jag trots min vetskap om hur starka reaktioner våld framkallar hos mig, sätter på teveprogram som jag sedan måste stänga av. Igår var det serien om de här plastikkirurgerna som visas på ettan eller tvåan. En scen var så fruktansvärt otäck att jag fick stänga av programmet. Och lika bra var väl det. För istället tittade jag på en intervju med den turkiske författaren Orhan Pamuk, vilket var bra mycket intressantare. Bland annat var han mycket noga med att påpeka att han inte är politiker, att han inte skriver politiskt utan hans intention är att berätta en historia. Att det sedan skapar politiska reaktioner, menade han, är en effekt av att ämnena han tar upp är brännheta. Ungefär så.

Dessa är mina livsmotton:

Jag ska lära mig någonting nytt varje dag, på det att jag aldrig må stagnera.
Den som är utan skuld kastar första stenen
Varje dag är en ny dag med nya möjligheter
Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad
Man ångrar inte det man gjorde, man ångrar det man inte vågade göra