Skrivpuffsutmaning nr 74 - Att leva farligt

Människor i min omgivning säger att det är farligt! Vad då farligt? Det här är väl inte farligare än någonting annat! Jag kan ju lika gärna bli överkörd av en buss när jag går till jobbet, drunkna i badkaret, krocka när jag kör till jobbet. Det är en livsinställningsfråga. Om jag hela tiden ska låta bli att leva för att risken att dö är så stor, ja då kan jag ju lika gärna dö.

Ni förstår, när jag står uppe på bergets topp och tittar ut över de andra bergen känns det som om hela världen ligger för mina fötter. Det är så vackert. Då känner jag att jag lever. Verkligen lever. Varende del av min kropp vibrerar av livslust. Varenda sinne är skärpt. Jag är en hök, en varg, en björn och samtidigt intet i det stora världsalltet. Jag är mer medveten om min litenhet här uppe än jag någonsin är nere på marken.

När jag sedan kastar mig ut härifrån är det med livet som insats, ja det är sant. Men det är det jag tycker är så fantastiskt. Just det att jag blir så varse allting. Att allting blir så tydligt. Allt det jag gjort, allt det jag inte har gjort, saker jag skulle gjort annorlunda, det som jag är nöjd med. Jag ser alla människor i mitt liv passera. De som har varit viktiga, de som kanske inte har varit så viktiga men ändå satt någon form av avtryck i mig. De som jag har gjort illa. De som jag har gjort gott.

Är det inte med livet som insats jag över huvud taget lever. Det är ju det enda jag vet. Att jag är född och att jag ska dö en dag. När jag ska dö, står skrivet i stjärnorna och jag kan inte påverka det. Jag är övertygad om att det är så det är. Det är inte i mina händer.
Jag kan ju möta döden när som helst. Därför lever jag mitt liv som jag vill leva det. Och vågar utmana det, dra mitt liv till sin spets. Jag vill känna, jag vill se, jag vill lyssna. Och hellre dö lycklig nu än olycklig därför att jag är hindrad av rädslan, att leva mina drömmar.

Nu ska jag hoppa ut. Fallskärmen är kontrollerad. Allting sitter där det ska. Jag känner mig trygg, lycklig och vet att jag kan möta döden idag. Det bekymrar mig inte särskilt.