Skrivpuffsuppgift nr 56 - Tjurrusningen i Pamplona

Mitt i den skränande folkmassan på en av Pamplonas gator stod Helena. Hon hade kommit för att titta på konst, men befann sig nu bland denna omformliga massa av människor.

Hon tittade sig omkring och försökte hitta någonstans att ta vägen. Men överallt var människor uppträngda längs husväggarna. Det fanns inte en dörr att smita in i, inte en butik eller ett café att ta sin tillflykt till.
Hon trängde sig mellan män och kvinnor som doftade svett och parfym i en förfärande blandning. Paniken över att vara instängd fick håren på huvudet att resa sig.
Varför den hets, tänkte hon medan svetten rann från armhålorna ut i händerna. Hon strök sig med ärmen på klänningen över ansiktet som var vått, av tårar eller av svett, det visste hon inte. Hon grät kanske.

Plötsligt hörde hon ett muller. Människorna runt henne började springa och de skrek högt, i skräck eller förtjusning. Hon visste inte. Hon följde med. Det fanns ingenting annat att välja på. Det var som om massan av människor rörde sig i en enda våg, som hon inte kunde få stopp på. Inte hon ensam!

Mullret kom närmare och närmare. Hon tittade bakåt, medan hon knuffades framåt av massan. I en glimt mellan människokropparna såg hon män komma springande, jagade.
Plötsligt trycktes hon mot en vägg. En man, stod framför henne. Han bredde ut sina armar, som till skydd.

Så såg hon vad det var. Män som jagades av tjurar.

Människorna tjöt! Vrålade! Skrek! Av skräckblandad förtjusning. Och tjurarnas klövar lät som dundret från kanoner.

Själv stod nu Helena tryggt bakom den storvuxne mannen. Hon såg män, som kastade sig åt sidan eller fortsatte springa. Någon stångades av en av tjurarna. Hans kropp flaxade som en lealös docka över gatan och in i människor som stod trängda mot väggen på en huskropp snett mittemot där Helena stod. Hon drog efter andan. Mannen reste sig upp. Blödande, men på benen. Någon höll i honom. En annan halade fram någonting att linda runt hans axel där hornen hade spetsat honom.

Alldeles strax var det över. Avlägset hörde hon tjurarnas råmande och klövarnas klapper. Människoskrik långtborta.
Hennes axlar sjönk ned. Mannen framför henne vände sig om och log stort.

-You have never been to Pamplona, I presume, sa han på bruten engelska. Every year it is the same. Better not come here, if you are afraid of the bulls. Hans leende hade blivit allvarligare. It is dangerous, you see, if you don't know how to deal with them.

Helena nickade lättat. Hon sträckte fram sin hand för att tacka honom.

Mannen tog hennes och bjöd henne sedan armen. Hon tog den, något förvånad över sitt tilltag.
De vandrade åt andra hållet, motsatt det tjurarna rusat.
Tjurrusningen i Pamplona, den skränande folkmassan och skräcken till trots eller kanske tack vare, hade till följd att Helena fick en rundvandring i konstkvarteren i staden. Och en trevlig kväll på en typisk pamplonsk restaurang.
Men tjurrusningen hade också krävt fjorton liv. Men om det visste Helena denna stjärnklara tjurrusningskväll ingenting.