Inlägg
En ängel står på mitt köksbord. Ängel blå som håller i ett guldfärgat hjärta. Jag vet, det är banalt, snudd på kitsch, men ändå. Jag älskar denna lilla porslinsfigur.
Varje dag ser jag henne, där hon står med huvudet lätt på sned. Vingarna på ryggen är utfällda, som om hon skulle flyga iväg när som helst.
Man kan tänka att hon skulle vilja fly, men hela hennes utstrålning är trygg och hon kommer inte att överge mig.
Min ängel vakar. Och hon har ett hjärta av guld.
Ängel blå har jag fått av mina kära medarbetare, när jag lämnade dem för en annan tjänst. De överlämnade henne att beskydda mig. Samtidigt som de gav henne till mig förklarade en av dem varför.
Du är vår ängel. Och ditt hjärta håller du i dina händer. Ditt hjärta av guld. Det här är du.
Vem kan låta bli att älska Ängel blå då?
I mitt hem står inte en enda prydnadsfigur förutom Ängel blå. Och en träskulptur föreställande Madonnan och barnet.
Det religiösa inslaget i mina två enda prydnader, känns bra i mig.
Jag är ingen ängel, jag är inte Gudstrogen. Men jag har min egen Gudstro. Gud är inte en fysisk person eller väsen. Gud är den inneboende kärleken.
Utan den är vi människor blott en påse med små hål i.
Ängel blå är mitt i sin rörande barnslighet, en symbol för någonting mycket stort.
Kärleken till medmänniskorna och till sig själv.
Den som älskar förlåter.
(Idag är en dag i melankolins eller kanske sentimentalitetens tecken)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det känns som din lilla Ängel blå är besjälad och din egen kärlek löper genom texten.
SvaraRaderaEn fint beskrivande ting med mycket kärlek och tankar ut från en liten del av den stora värld som vi rör oss. Käsnlorna kom så fint fram i texten
SvaraRaderaDet är vackert när ett föremål, som din Ängel blå, kan slå an en sträng av kärlek inom en. Tack för att du delar med dig. För mig är Gud både en person och den kärlek som finns inom oss som gör att vi sträcker oss ut till andra.
SvaraRaderaVackert skrivet.Så jag började tänka på min gamla blå ängel som jag fick som liten. Men det ligger inget så starkt och kärleksfullt i den så den betuder inte så mycket. Ja, varför lämnade du dom arbetskamraterna, det kan man undra. Visst är ett hjärta av guld kitsch, men inte när det innehåller så mycket ömmhet.
SvaraRadera