torsdag 26 februari 2009

Skrivpuffsuppgift 57 - Piktogram


-Hur kunde det här hända? Han stod bredvid henne med vatten upp till knäskålarna.
-Det kan nog du svara på lika väl som jag, svarade hon argt. Det var du som körde!
Det sista kom som en anklagelse i fullformat.
Han kände sig som ett piktogram. Både han och hon stod stela och vanmäktiga och i mörkret syntes bara deras konturer. Åtminstone såg hon ut som ett piktogram, varför han slöt sig till att det gällde honom själv också.
-Ja, det är möjligt, men det var du som irriterade mig så att jag tappade kontrollen.
Var glad att vi inte drunknade!
-Glad, jag är väl för höge farao inte glad, jag är ursinnig. På dig, din idiot. Sa hon och rösten kröp ned i altläget. Då visste han. Att hon var farlig.
Han frös till. Vattnet var kallt. Han kunde se takplåten glittra på deras alldeles splitternya Porsche. Det var allt.
-Dessutom är det ju för att jag fick upp rutan, som vi inte drunknade. Det var skicklighet, inte tur. Morrade hon.
Plötsligt tyckte han att hon såg ut som ett utropstecken. En stor interpunktion.
Hon å sin sida tyckte att han såg ut som en fet pratbubbla. En storsnackande skrytpelle. Som egentligen inte dög någonting till. Han kunde inte ens köra bil.
-Du klarar ingenting. Du är en oduglig, själcentrerad idiot.Jag vill skiljas, sa hon och började röra sig mot stranden. Hon tog kliv som en häst på dressyrbanan.
Han stod kvar.
-Jaha, okej. Då gör vi så. Sa han ynkligt.
-Ha, ropade hon, du kan ju inte ens ta dig ut ur bilen utan min hjälp. Klara dig själv i fortsättningen, jag hoppas du inte går under!
-Ja det ska jag, verkligen. Klara mig själv alltså! Jag kommer att bli så mycket lyckligare utan dig. Ropade han tillbaka. Ängestmullret på insidan av huvudet, ignorerade han.
Han såg hennes långa lekamen nå stranden, röra sig upp mot vägen och försvinna i mörkret. Själv var han som förlamad och stod kvar i vattnet.
En fet pratbubbla, tänkte han, en storsnackande skrytpelle. Skulle hon säga, som alltid var stel som ett utropstecken. Aldrig kunde släppa loss. Skönt att hon försvann.

Natten övergick i dag.

I den lilla sjön såg man taket på en bil. Det var allt!

8 kommentarer:

  1. Jag tyckte inte alls att den var fånig! Den var kul, idén med att personifiera respektive mänska som pratbubbla och utropstecken. Bra historia, speciellt om att stå upp till knäna i vatten. Det ser ju faktiskt ut så!

    SvaraRadera
  2. Skitbra. Du använde verkligen bilden!! Shit att jag läste innan jag skrivit själv - nu kommer jag att påverkas :-)

    SvaraRadera
  3. Bra gjort! Själv fick jag ingen inspiration av den här bilden. Jag är som ett stort frågetecken.

    SvaraRadera
  4. Vart tog han vägen?
    Du gick verkligen in i bilden och tog med historien ut, bra gjort!

    SvaraRadera
  5. Superbra skrivit och fyndigt. Gillade uttrycken anklagelse i fullformat och ordet ångetsmullret. Härligt med nyskapande.

    SvaraRadera
  6. jättekreativ ide!!!! superkul att läsa. mer mer..
    tyvärr skriver jag inget ikväll..

    SvaraRadera
  7. bara måste in och läsa igen..
    *asg; bilen i vattnet?

    SvaraRadera
  8. Wow! Som ett manus till en novellfilm med Roy Andersson som regissör och Krister Henriksson och Gunilla Röör i huvudrollerna. Både dråplig och tragisk. Du bör omdefiniera ordet "fånig"...

    SvaraRadera