Inlägg
Andlöst stod människor i klungor
Bedrövade men mest rädda.
Chockade över beslutet om att de skulle deporteras
De grät och suckade ändlöst
Elakt och gruvligt skändade av andra
Förtvivlan syntes i ögonen
Gråten hängde i deras fransar
Hånande hoper av människor runt dem
Ilsket utropades "parasiter" över dem
Jubel när tågen kom in.
Klamrade sig fast vid varandra.
Men föstes ombord, viljelösa
Någon skrek
Okvädingsord
Puttade dem samtidigt inåt
-Que est que cést que ca, frågade en fransman indignerat
-Recht, röt soldaten, och föste honom högeråt
-Sch, manade någon längst fram
Tåget rörde sig långsamt
Undrens tid är förbi, tänkte kvinnan med bruna kappan
Varför, undrade hon som blivit av med sitt barn
-Xerxes, min käre, sa ytterligare en annan kvinna
-Yvette, min kära, svarade hennes make
-Zorba lär jag aldrig mer få dansa, suckade greken djupt.
Återresa lär det aldrig bli, tänkte mannen med det långa skägget
Äventyr är nog inte det jag ska få uppleva, tänkte ynglingen bredvid.
Ödesmättat regn av aska mötte dem i lägret där kölden var svår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En sanning som gör ont i bröstet. Väluttryckt och lätt att få bilder av.
SvaraRaderaÖdesmättat var ordet., strålande utfört... man ser allt framför sig...
SvaraRaderaEn helt fantastiskt målande text. Du är verkligen duktig Cissi.
SvaraRaderaJa, du får då alltid till det; vilken alfabetsdikt! Verkligen bra. Tack också för "icke-receptet" som är just den typen av recept som jag kan följa. Detaljerade recept gör mig frustrerad -livet käns för kort! Och så påmindes jag i kommentaren om din förmåga till litterära associationer ... jad blir alltid lite avis på ditt uppenbarligen så goda minne! Hoppas att du får en fin helg. Själv ska jag kolla univeristet med äldsta dottern. Kär hälsning från Sofie
SvaraRadera