Inlägg
Jag ställer mig framför spegeln och studerar noggrant mig själv. I varje människas hjärna finns en självbild och den har många gånger ingenting gemensamt med den bild som visas i spegeln. Eller för den delen den bild som andra har av samma människa.
Det är märkligt hur hjärnan kan få grepp om en människas självsyn.
Det kan bli hur bra som helst men också hur illa som helst.
När jag ser mig själv i spegeln ser jag en kvinna med mycket mörkt hår, kraftigt och just idag, lockigt. Håret liknar raggen på en get, frånsett lockarna. Hårt och obändigt. Lockarna är skenbart mjuka, men tar man i håret så känner man hur strävt och stretigt det är.
Jag är stolt över mitt hår. Och på något sätt syns det.
Ansiktet är smalt. Näsan är smal och ganska lång. "Den vackraste näsa jag någonsin sett" sa en ung man en gång, för länge sedan. "Nobel". Sa han. Det tog mig lång tid att tycka om den. Komplex. Pinnochio. Men den unga mannen ändrade min inställning. Åtminstone ibland. Mina goda dagar.
Ögonen är runda ibland och smala ibland. Inte stora men mörkt bruna, nästan svarta. Intensiva. Syns väl i ansiktet. Och speglar känslor tydligt. Vid ilska mörknar de ytterligare och sprutar eld. Ögonvitan är inte vit, den har ett pärlemoskimmer över sig. Nästan blåaktigt.
Svarta, men korta ögonfransar, svarta men ganska glesa ögonbryn. I princip hårlös förutom på huvudet. Förmodligen en rest från samiskt inslag i släkten.
Munnen kan gapa stort. Brett och välvilligt leende. Alldeles raka tänder.
Obestämbar nationalitet. Fransyska, spanjorska, italienska. Lite lätt olivfärgad ton i hyn.
Kring ögon och mun är rätt gott om levnadsstreck. Strecken blir djupare vid sorg och trötthet, och fler vid kärleksupplevelser och glädje. Detta ansikte blir femtio år nästa år, och det är en ålder som inger respekt. Även på mig!
Intryck av styrka, ansiktet är strängt och mjukt om vartannat.
Hårdheten finns där. Kärleken och empatin också. Att livet inte varit så varsamt syns, men mest syns det positiva och glada.
Annorlunda, ibland vacker och ibland ofantligt ful! Det beror på med vilka ögon jag själv ser mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, styrka och karisma, verkar du utstråla både i personlighet och utseende. Det är verkligen två sakker som är attraktiva.
SvaraRaderaDe sista två raderna sa mycket, något alla borde ta tillsig. "Vilka ögon JAG själv ser mig" För visst är det så att även om man själv tycker att man inte ser allt för vacker ut en dag så kan andra se något helt annat.
Nu har du dessutom visat dig på bild på din blogg så jag vet att du är vacker.
Kram på dig.
Jag tycker om att du kan växla så. Känslor och utseende som går hand i hand. En människa som kan vara så mycket och därför sig själv.Jag upplever din starka integritet! Kram på dig!
SvaraRaderagillade detta.,
SvaraRaderaatt du beskriver dig och i och med det beskriver du lite av ditt förflutna..
intressant värre. Du skriver dig som den personlighet jag mött här i puffen!
En kraftfulld person vars utstrålning kommer fram så fint i din text
SvaraRaderaMycket fin beskrivning. Jag fastnade mest för stycket om ögonen. Tack för din kommentar. /Betty
SvaraRadera