Skrivpuffsuppgift 29: Varning

Det här var inte lätt det heller. Men luften har kanske gått ur mig lite också. Arbetar för mycket. Sover för litet. Och går på en förfärligt ansträngaden GI-diet som tar knäcken på mig:=)!

..........................VARNING...............................
Tillträde förbjudet!
Till alla er som tänker er ett besök i detta hus utfärdas här en VARNING!
Därinne vaktar en magrande, ilsken, trött, utsvulten och bitsk varelse som visar tänderna och har horn i pannan!
Överträdelse beivras!
............................!!..................................

Pojken läste på skylten. Flera gånger. Tänkte att det nog inte var så farligt. Först. Sen att det nog var jätteläskigt i det där stora vita huset. Som hade en sån varningsskylt.
Men han ville så gärna sälja sina jultidningar. Vad betyder överträdelse beivras, tänkte han. Orden hade han aldrig hört, men kände att de hade en klang av något obehagligt. De också. Ovanpå beskrivningen av tanten. Han rös till.
Men så tog han mod till sig. Förbjudet eller inte, tänkte han. Jag vill sälja mina jultidningar.
Utan jultidningsförsäljningen skulle han inte ha råd att köpa den där efterlängtade i-poden han länge önskat sig, men inte kunnat få. Mamma hade inte råd. Och att önska sig den i julklapp var inte möjligt. Alltså måste han tjäna ihop pengarna själv.

Till slut tog han mod till sig, öppnade grinden och gick in. Han gick försiktigt upp för gången. På gängliga pojkben. Det var halt och skorna halkade runt. Sulan var tunn och utan räfflor. Han var rädd. Men beslutsam.
När han stod på trappen, slog nerverna nästan knut på honom. Hans hand darrade när han ringde på klockan.
Så hörde han hasande steg inifrån huset. Dörren öppnades.
Där stod en liten tant. Med snälla ögon. Inte hade hon horn i pannan heller. Eller visade tänderna. Hon plirade mot honom. Log vänligt och vinkade honom till sig. Han gick försiktigt framåt mot tanten.
I samma stund som han nådde fram till henne, sträckte hon fram en hand och grep tag om hans jacka, alldeles vid halsen.
Hon visade tänderna och plötsligt stack det ut horn ur pannan. Hon väste åt honom och pupillerna blev till streck.
Han skrek och ryckte till. Hennes grepp lossnade. Han halkade baklänges ned för trappan och föll till marken nedanför.
Så snabbt som det bara var möjligt i halkan, kom han på fötter. Tittade hastigt bakåt för att se att odjuret inte förföljde honom. Sen sprang så gott det gick mot grinden.
I hastigheten hade hans jultidningsväska blivit kvar på trappen.
Den gamla damen stod i dörröppningen. Hon såg förvånat på den livrädda pojken. Så tog hon upp tidningskassen och gick in och drog igen dörren.
Pojken kom hem, utan tidningar och utan pengar. Skräckslagen berättade han för sin mamma vad som hade hänt.
-Men lilla vän, sa mamman, den där skylten har hennes son satt upp för att hålla inbrottstjuvar borta. Tanten som bor där är jättesnäll. Du måste ha inbillat dig!