Min alldeles egen

Det är evigheter sedan jag skrev på bloggen. Evigheters evigheter. Jag har helt enkelt inte haft någon lust att skriva. Och kopplat till det inte heller tid.
Nu kände jag dock plötsligt en alldeles outhärdlig skrivtörst. Så här är jag nu.

För två år sedan drygt slutade jag som polis och för ett och halvt år sedan startade jag företag. Vilken kick! Det är roligt, roligt och roligt. Och ingenting annat än roligt.
Klart, det är oroligt också, inte o-roligt, utan oroligt. Ekonomiskt lite läskigt och instabilt. När man är van att ha lön varje månad och vet att den är konstant, oavsett hur och vad så kommer den stadigt in på kontot den 25 i månaden.

Som egen, kan man aldrig så noga vet. Ena månaden är det si och andra så. Men för min del har jag haft det barnsligt enkelt från det att jag startade företaget. Men nu har det skiftat över till att vara lite mindre solklart.

Den största upptäckten är att jag inte förstår hur jag stod ut i 20 år. 20 år! Det är ju fantasitid. Så länge arbetade som polis. Så hände något. Och jag stod inte ut längre. Det var väl den där mognaden man talar om. Ett beslut måste mogna fram. Det går inte alltid, särskilt inte i livsavgörande frågor, tvinga fram ett beslut. Det som är svårast att hantera är identiteten. Att ha sin identitet och tillhörighet på ett visst ställe, är inte något som man kan frigöra sig ifrån på en vecka eller två. Det tar lång tid. Och kanske är jag inte helt fri nu heller. Det finns en lockelse i att ha den där tillhörigheten, och en saknad när man inte längre har den.
Ändå har jag inte ångrat mig en sekund.
Vare sig att jag blev polis en gång, det är så länge sedan att jag inte riktigt minns hur det kändes då, eller att jag tog mig loss. Och startade eget.
Och jag kan fortfarande vara stolt över min insats för demokratiska värden, för människor skydd och för att jag aldrig använde våld under alla dessa 20 år. Jag är stolt över att ha tillhört en modig skara människor. Och jag är glad för alla de erfarenheter jag har fått med mig, allt jag har lärt mig. Att jag har fått uppleva. Alla insikter. Tack.

Idag går jag mina egna vägar, är min egen chef och kan välja vilken riktning jag har lust med och lust till.
Det är fantastiskt.
Och så älskar jag att gå till arbetet. Jag vet att jag gör nytta. Och att jag skapar nya och andra förutsättningar för människor.

Och dessutom känner jag mig så stolt över att jag gjorde det, efter så lång tid. Jag gick. Och kommer aldrig mera åter.

Imorgon är det fredag. Min favoritdag. Det finns något löftesrikt över fredagar. Kanske är det en kvarleva från skoltiden. Eller från måndag-fredag-arbete. Men egentligen är det först nu som det egentligen inte gör någon skillnad.

Må gott!