Skrivpuffsutmaning 5 oktober (skrivet den 6 oktober)

Struktur

-Lars Norén i all ära, men Kaos är inte granne med Gud. Kaos har inga grannar.
I mitt huvud finns en alldeles särskild struktur, som mer påminner om kaos än någonting annat.
Förklaringen är att jag har en hjärna som står vidöppen för alla intryck, och det får konsekvensen att allting ligger huller om buller. Jag orkar inte med det.

Läkaren tittade med blankblicken och nickade.
- Jag kanske har någon bokstavskombination?
Min fråga hängde mellan oss, men någonstans alldeles intill läkaren fanns det inte något tråd att hänga frågan på. Där blev det tomt. Helt enkelt. Blankblicken gör ingen människa glad, tänkte jag. Men fortsatte oförtrutet tala om min hjärnas kaotiska tillstånd, med tanken att någonting kanske fastnar i alla fall.

-Struktur, sa plötsligt läkaren och ögonens färg stärktes från grå till sjaskigt blå.  Jag lystrade till, men där kom inget mer.
Och ögonen återgick till sitt blanka tillstånd.'
-Ja, struktur?
Inget svar. Läkaren närapå nickade men nicken stannade halvvägs. Hennes haka blev tjock undertill som på en groda. Jag fick plötsligt för mig att det skulle komma ett kväkande ur munnen på henne. Men det var till min lättnad, bara inbillning.

Jag väntade en stund till.

-Vad menar du med struktur, frågade jag.
Läkarens haka blev om möjligt mer lik en grodas. Och nu såg jag heller inte hennes ögon. Hon tittade på ett block, där hon hade kluddat ett ansikte utan mun.
Tänk om jag skulle ta och analysera teckningen, tänkte jag vidare. Kanske är det inte mig det är fel på....

-Vad menar du med struktur, frågade jag igen. Jag avstod från att analysera hennes teckning. Det var inte mitt problem.

-Du behöver struktur, sa läkaren igen och fortsatte stirra ned i sitt munlösa ansikte. Är inte hakan väldigt lik en grodas, tänkte jag åter igen.

- Jag skriver ut lite lugnande, sa hon och tittade upp. Hon tittar men ser inte, for igenom min arma skalle.

Jag suckade.
-Nej tack, sa jag och reste mig ur stolen.
-Nähä, svarade hon utan att så mycket som höja ett ögonbryn.
-Tack, sa jag av någon outgrundlig anledning. Vände på klacken och gick ut.

Kanske är mitt kaos inte till närmelsevis lika kaotiskt som hennes haka liknar en grodas.