fredag 5 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mellan blinkningarna föds bilder och historier. Långt bortom och samtidigt nära mig själv. I ögats vinkel går livet förbi. Och ibland ler det åt mig och fäller ögonlocket i en snabb vinkning. Det är då jag ser allting alldeles klart.
Skönt att hon gick!
SvaraRaderaSamtidigt som jag tycker att det är sorgligt, hon ville så mycket. Släpat med sig böcker till alla eleverna. Det känns i magen att läsa det.
Håller med Ethel.
SvaraRaderajag håller också med Ethel, men får ändå en känsla av att eleverna gillade henne. Skollivet är tufft nyförtiden, både för elever och lärare
SvaraRaderaSkönt med ett ställningstagande, men så sorgligt och dessutom, vad jag har förstått, ganska sanningsenligt. Känner till en drös av unga engagerade lärare som bytt bana. Bra berättat.
SvaraRadera