Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mellan blinkningarna föds bilder och historier. Långt bortom och samtidigt nära mig själv. I ögats vinkel går livet förbi. Och ibland ler det åt mig och fäller ögonlocket i en snabb vinkning. Det är då jag ser allting alldeles klart.
Hej du, det var ett tag sedan!
SvaraRaderaSogligt mörka rader. Men jag fastnade vid mitten meningen då jag inte fick ihop den. Har väl med min livsfiosofi att göra. Men om jag låterbli att bli så djup ;-) så var det mycket välmålat (i svart).
Jodå, det är en skön syn att se min tioåring i sälskap med dessa katter. Ibland sätter sig Fresia framför bussen en stund innan hon går hem. Alla busschaffisar känner till hennes vandrig samt alla ungar på bussen :-) (lite som Lassie)
Kram Tjotten
Vackra ord du har hittat, som målar upp en sorlig stämning. /Betty
SvaraRaderaNä du, inte förkyld igen, detta är mer som flunsan med feber och det var längesedan sist. Va gnällig jag är ;-). Men jag är glad att jag orkar sitta upp och skriva nu ;-)-
SvaraRaderaFör mig är själen nått nått annat. Men jag förstår vad du menar nu. Men visst är det spännande vad man tänker olika och upplever ord olika, kan också vara skrämmande.
Är det sådant här du upplevt i ditt liv/jobb?
Hej Cis, det där med "själen låg utspridd på trottoaren" är visserligen ett sorgligt scenario -men jag tycker det är genialiskt ur formuleringshänseende! Kär hälsning, Sofie
SvaraRadera